Gatupredikan i Uppsala, Stockholm och Göteborg

Här berättar jag vad som hänt när vi predikat evangeliet, delat vittnesbörd på gatan på olika ställen i Sverige under de dagar jag varit med. Jag åkte med ledaren för Ontheredbox (jag förkortar det OTRB) i Göteborg samt två andra som brukar predika med honom och så på gatorna i Göteborg. OTRB finns än så länge i tre städer i Sverige (Gbg, Uppsala, Sthlm), men även i flera andra städer i andra länder i världen. De predikar evangeliet på gatan, delar vittnesbörd, ber för folk och det finns även några som spelar lovsång på gatan på ett ställe (inte i Sverige dock), allt för att människor ska bli frälsta och för att Gud ska bli förhärligad.
Ledaren för OTRB, Jacob Bock, bor just nu i Madrid, Spanien men är från USA. Han var med oss i Uppsala och Stockholm och gav undervisning också.

Det har varit en mycket givande resa för mig, med bra gemenskap och fått träffa många som jag inte träffat i verkligheten innan. Även mycket inspiration och lärdomar.
Gatupredikan är något som ligger starkt på mitt hjärta, men även all evangelisation överlag. Men kanske i synnerhet gatupredikan, eftersom det inte är så gott om det i Sverige och många länder. Fisken finns där ute, vi kan inte sitta och vänta på att de skall komma till oss i våra kyrkor, vi måste gå till dem. Jesus vill göra oss till människofiskare! (Matt. 4:19).

Gilla gärna OTRB i Göteborg och/eller i Stockholm på Facebook.
Här är Ontheredbox websida på svenska om du vill läsa mer om dem: http://www.ontheredbox.se/

 

23/8  Stora torget, Uppsala

I Uppsala (stora torget) var det mycket folk som fick höra de goda nyheterna om vår Frälsare Jesus Kristus och inte minst de från valstugorna som var några meter ifrån bara.

Här fick jag dela mitt vittnesbörd öppet på gatan första gången (d.v.s. berättelse om hur jag kom till sann tro på Jesus och hur han förvandlade mig). Daniel bredvid mig översatte till engelska. Har dock hållit gatupredikan en gång innan (med mikrofon), dock ej med vittnesbörd.
Det gick bra, denna gången hade jag ej mikrofon, men rösten var bättre än förväntat ändå.

När Jacob Bock predikade kom en aggressiv man som inte tyckte om budskapet och Oscar fick möjligheten att prata med honom om Jesus och om syndernas förlåtelse och även ge honom förbön. Mannen berättade för Oscar att han var döende och hade en kort tid att leva och ville ha det rätt ställt med Gud efter samtalet.
En predikan innan kom det en förbipasserande häcklare som slängde en tennis boll på Daniel när han stod på lådan och predikade, men missade.

 

Josef Löwdin predikar och Daniel översätter till engelska

Jacob Bock håller en illustrerad predikan och Kristofer Aspèn översätter till svenska.

24/8  Sollentuna, Rotebro, Stockholm

Jag predikade och delade mitt vittnesbörd. Oscar, som också predikade, pratade med en man (inte muslim) som berättade att han sett Jesus i en dröm. Det var uppenbart att Gud ledde honom till oss, till att höra predikan.
Han passerade när Daniel predikade, han pratade med Oscar och sade “Nu förstår jag”. Oscar fick även be för honom för helande, eftersom han hade ont i kroppen. Efter förbönen kände han sig piggare.

Daniel Lundgren predikar

Jag (Jonathan Larsen) predikar/delar mitt vittnesbörd

25/8  Frölunda torg, Göteborg

Igår (25/8) var vi (Oscar & Jonathan) på Frölunda torg och predikade. Vi fick några bra samtal. Det kom en lite berusad häcklare när jag predikade, som vi fick prata med efteråt. Han var alkoholist, vi fick be för honom att han skulle bli fri från detta, han mådde bättre efter bönen. Vi (och även ni) får fortsätta be för honom att han ska bli helt fri från alkoholism och bli frälst och att Oscar får träffa honom igen och höra hur han mår och samtala med honom. Vi fick även prata med en kristen man som varit alkoholist, men som är fri från detta nu. Han fick möta Jesus i ett operationsrum som ett stort ljus berättade han, och efter det var han frisk från någon sjukdom han hade.
Vi fick be för hans fortsatta vandring med Herren och att han skulle få frimodighet och kraft till att bli ett vittne för Honom.

Oscar fick även ett samtal med en ung ortodox kille, efter sin predikan, som tyckte om det Oscar sade. Oscar förklarade att vi ej kan bli rättfärdiga inför Gud genom gärningar (vilket han verkade förstå) och att Gud vill ha vårt hjärta, inte massa tomma ord och hänvisade till vad Jesus sade om de som tror på Honom. Killen läste inte bibeln, så han fick ett Johannes evangelium och några traktat.
Oscar berättade även för honom om vikten att inte hålla tron personlig, utan att vara salt & ljus som Jesus sade och vittna för andra människor om Jesus.

Under en av mina predikningar kom det en berusad man mot mig med en spritflaska i handen som verkade vilja erbjuda mig av detta och trodde att jag var berusad.

All ära tillhör Gud!

Tags:

frölunda indians, frölunda indianerna, frölunda hockey, frölunda shop, ishockey, uppsala universitet, nordea, nordea bank, nordea uppsala, nordea bank uppsala, åhlens, åhlens uppsala, max uppsala, rotebro järnvägsstation, rotebro hemköp

Vad säger bibeln om djurplågeri?

”Den rättfärdige sörjer för [alt. bryr sig om] sina djur, de ogudaktigas hjärtelag är grymt.” (Ordspråksboken 12:10)

Den som är rättfärdig, d.v.s. har det rätt ställt med Gud, har omsorg om djuren, eftersom de är skapade av Gud och tillhör honom. En man som lever med Gud blir lik Honom, som är, ”god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk [inkl. djuren]” och som räddar både människor och djur (Psalm 145:9; Psalm 36:7). Gud skapade djuren med en själ, men inte med en ande som vi människor har, dock. Därför kan de b.la. känna lidande. De kan t.o.m. vara deprimerade, det finns djur (hästar) som kan ta självmord p.g.a. felaktig, plågsam skötsel av dem.

”ty alla skogens djur är mina, boskapen på de tusen bergen. Jag känner alla fåglar på bergen,
allt som rör sig på marken är mitt.” (Psalm 50:10-11)

Däremot så är den som är orättfärdig grym mot djuren, som tillhör Gud. En orättfärdig människa har det inte rätt ställt med Gud, utan lever i uppror mot Honom, vare sig medvetet eller omedvetet, därför är han även grym mot det som tillhör Gud. Roten till detta är människors ondska.

Jesus sade att ondska främst utgår inifrån människans hjärta, såsom, i detta fallet: onda tankar, ondska och dårskap (Markus 7:20-23). Detta tar sig sedan ofta i uttryck i handling. Sedan finns det givetvis andra anledningar (men som också rör hjärtat förstås), t.ex. girighet efter pengar hos de som dödar utrotningshotade arter för delar de vill åt hos dem för att sälja dem. Eller njutningslystnad, hos de som söker njutning på ett själviskt, grymt sätt genom t.ex. s.k. ”trophy hunting”. Eller de som söker sexuell njutning genom djur.
Ofta börjar djurplågeri med att man har andra problem i livet och låter därför detta gå ut över ens husdjur eller kanske något annat djur, eller p.g.a. att man t.ex. är sjuk.

”Om du på din väg råkar finna ett fågelbo i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och modern ligger på ungarna eller på äggen, skall du inte ta både modern och ungarna. Du skall släppa i väg modern, men ungarna kan du ta för din räkning. Gör så för att det må gå dig väl och du må få ett långt liv.” (5 Mosebok 22:6-7)

Gud ser även till de mindre skapelserna och gav t.o.m. undervisning om hur man skulle behandla fåglar i ett fågelbo.

”Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?” (Matteus 6:26).

”. . . inte en enda av dem [sparvarna] är bortglömd hos Gud.” (Lukas 12:6).

Inte en enda sparv kan falla från skyn utan att Gud tillåter det!

”. . . inte en enda [sparv] faller till marken utan er Faders vilja.” (Matteus 10:29)

Känner du Gud?

Ingen människa är orättfärdig först och främst för att de plågar djur. Varje människa har begått synd mot Gud, vilket skiljer oss från Honom, eftersom Gud är god och helig och kan ej umgås med oss när vi lever i synd. Synd är inte bara något yttre som jag visat, utan rör även vårt hjärta. Jesus sade t.ex. att om man hatar någon har man begått mord i sitt hjärta (Matt 5:21-22). Har man sett på en kvinna med sexuell lusta, har man begått äktenskapsbrott med denne i sitt hjärta (Matt 5:28).

Men Gud älskade oss så mycket att han lät sin enfödde son Jesus dö för oss på korset för våra synder, där han bevisade sin kärlek till oss (Joh. 3:16; Rom 5:8). Guds vrede över all vår synd tog Jesus på korset. Jesus lät sitt blod utgjutas för oss och gav sitt liv helt genom detta och varje droppe blod talade om Guds kärlek till oss. Sedan uppstod Jesus från de döda på den tredje dagen och besegrade syndens och dödens makt över människorna.

Därför kan vi få det rätt ställt med Gud idag, bli förlåtna för våra synder och ha gemenskap med Honom och ta emot evigt liv, tack vare vad Jesus gjorde på korset. Du kan inte på egen hand göra dig ren nog inför Gud.
Du behöver bara ha förtroende för vad Jesus gjorde på korset för dig, att han uppstod från de döda och omvända dig från dina synder.

Då förvandlar Jesus dig och gör dig en ny människa, han ger dig ett nytt hjärta.

 

 

 

 

Tags:

djurplågeri, peta sverige, djurens rätt, tidelagen, tidelag, fågelskådning, fågelskådare, utrotningshotade djur, utrotningshotad, fridlyst, hundar, hund, ornitologi, naturum getterön, ätran falkenberg, havsfågelskådning, silvertärnan, sveriges ornitologiska förening, glommen falkenberg, falkenbergs ornitologiska förening, natur, djur, djurarter, troféjägare, troféjakt, jakt, fiske, kikare, vem är jesus, livets mening, djurrättsaktivism, aktivism, aktivister, birdlife sverige, silvåkra fågelskådningsplats, fågelguide, fågelmat, fågelfrön, frön, fågelbo, fågelböcker, djurböcker, hundmat, kattmat, safari, zoo, zoolog, zoologi, vegan, veganism
I  I  I  I

Guds gensvar till Apostlarnas längtan efter under och tecken

Apostlarna (och troligtvis andra troende med) bad såhär efter att Petrus och Johannes blev frigivna:

”Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.” (Apostlagärningarna 4:29-31).

Jag ser detta som en slags upprepning eller fortsättning av pingsten. Gud gensvarade med att skaka platsen med sin kraft, uppfylla dem med den helige Ande och ge dem frimodighet till att predika Guds ord, som vi i Markus 16:20 ser bekräftades ”genom de under som åtföljde det”, men främst i Apostlagärningarna ser vi detta.

De hade rätta motiv för bön om under & tecken. De var ödmjuka och kallade sig tjänare, och bad i Jesu namn och bad att få predika Guds ord frimodigt, eftersom de visste att det bara är genom Jesus som man kan bli frälst (Apg. 4:12) och de ville ära Gud och upphöja Jesu namn, som de religiösa demonerna inte gillade och därför förböjd man Petrus och Johannes att tala i det namnet (Apg. 4:17-18), eftersom det fanns sådan kraft i det namnet.
Ett annat dike är att man lägger mer vikt vid under & tecken, på bekostnad av predikan av evangeliet, när det är under & tecken som ska åtfölja det, inte tvärtom, eller att det ena ska uteslutas. Jag menar inte att alla människor måste höra predikan före de blir helade t.ex., det kan vara olika från person till person, samt hur den helige Ande leder en.

Dessa skriftlärda och äldste hade sett deras frimodighet, sett en man som blivit botad (Apg 4:13-14), ändå så stängde de sina hjärtan och förhärdade sig och ville ej tro på att det verkligen var från Gud. Samma hände ständigt när Jesus gjorde under & tecken i evangelierna.

En vanlig invändning religiösa människor har mot människor som söker under & tecken är denna bibelversen:

”[…] Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.” (Matteus 12:39).

Men det behöver läsas i sitt sammanhang som många andra verser som folk förvränger eller misstolkar.

Varför sade Jesus så? Jo, för att i versen innan står det: ”Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: “Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.” (Matteus 12:38).

Var de onda och trolösa bara för att de ville ha ett tecken i sig självt? Nej, men för att de ville ha ett tecken fastän många/de flesta fariséer, skriftlärda och andra religiösa med mycket inflytande redan hade hört att han gör, eller sett honom göra tecken, kastat ut onda andar (Matt 12:22-24; Luk. 11:14-15) men ville ändå inte tro. En del t.o.m sade att han kastade ut onda andar med hjälp av djävulen (inte ens logiskt, vilket Jesus påpekade när han talade om ett rike som kommit i strid med sig självt ej kan bestå o.s.v). De hade alltså inte rätt motiv för sin begäran om tecken. De hade onda motiv, för de frågade om det för att de ville snärja honom. De ville ej tro att han var Messias om de ej fick se ett särskilt tecken.

Detta visar Markus 8:11-12 och Lukas 11:16:

”Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att snärja honom bad de honom om ett tecken från himlen. Jesus suckade i sin ande och sade: “Varför begär detta släkte ett tecken? Amen säger jag er: Detta släkte skall aldrig få något tecken.” (Markus 8:11-12)

”Andra ville snärja honom och begärde av honom ett tecken från himlen” (Lukas 11:16).

Sorgligt nog trodde många inte på Jesus även fastän de hade fått se ”Jonas tecken”, d.v.s. fastän Jesus uppstod från de döda, som indirekt profeteras i Lukas 16:31:

”Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.”

För vi ser att skriftlärda som sett Johannes och Petrus vara tillsammans med Jesus, fortfarande var vid liv, men som fortfarande inte trodde och stod även emot Apostlarna när Gud gjorde under & tecken genom dem.

Man kan alltså söka tecken & under med rätta motiv. Det är inte alla som söker tecken & under eller liknande bara för att de vill ha bekräftelse på Guds existens eller liknande. Men även sådana som gör det kan Gud hela eller liknande, i sin barmhärtighet och kärlek. Det är en annan sak än sådana som som fariséerna och skriftlärda och andra som såg Jesus levande och verksam på jorden men ändå inte velat tro.

Gud helade mig från pollenallergi

För 3 veckor sedan var jag på en konferens, vid ett möte där profeterade någon om att Gud vill hela någon som lidit av pollenallergi hela sommaren eller liknande.
Kände det var till mig, eftersom mina ögon kliade, jag fick tårar o.s.v. ofta p.g.a. pollenallergi. Särskilt när jag satt i ett tält på en gräsmatta där en del av ungdomsmötena var, men brukade även lida av det hemma före konferensen. Jag brukade ta tabletter mot pollenallergi, men kände inte att det hjälpte. Jag hade inte haft problem med pollenallergi andra somrar, utan bara denna vad jag vet.
Dagen efter hade jag ej problem med pollenallergi, Gud helade mig.

All ära till Gud!

“…den som håller ut intill slutet…” (Matteus 24:13)

Den Sista Halvtimmen – J. Sidlow Baxter (övers. av mig från engelska)

“…den som håller ut intill slutet…” (Matteus 24:13)

En predikant påpekade en gång att vägen till att få mer kraft i det andliga livet är att ha mer tryck.
Hemligheten till kraften i en ångmaskin är trycket från ångan. Motorn säger, ”Jag vill ha mer kraft,” och svaret kommer, ”Slå på mer tryck.”
. . . Han gör all prövning, lidande . . . till tillfället då han kan förmedla Sig Själv och Sin kraft till den som förtröstar på Honom. Hemligheten bakom Aposteln Paulus kraft var att han utnyttjade trycket från alla slags påfrestningar – mänsklig eller satanisk. Han gladde sig över tryck eftersom därmed kunde han få mer av Guds kraft. ”Därför är jag vid gott mod, i svaghet, i förakt, i förnödenheter, i förföljelse, i trångmål för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.” (2 Korintierbrevet 12:10).

Det är inte trycket i sig självt, utan användandet av det som för oss till platsen av kraft, genom ”eld och vatten, till en rik plats,” till ”platsen högt över allt” där Kristus Han Själv befriar oss från stress och påfrestning mitt i tryck, så att vi inte känner trycket, utan bara Hans närvaro och nåd.

Det här är exemplifierat i Paulus ord till Korintierna, när han relaterade till berättelsen om nöden som kom till honom i asien. Hans ordval berättar hur hjälplös han kände sig. ”…Vi blev så nertyngda [Eng. pressed (tryckta)] utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.” sa han (2 Korintierbrevet 1:8). Var är nu korsets seger manifesterad? Bara i den osynliga världen. Trycket var använt för att trycka aposteln till större kraft. Vid tiden i Efesus såg det ut som att inget hade fåtts. Aposteln hos vilken omrörningen skedde, undflydde just döden, och lämnar tyst Makedonien.

Så var det också vid Golgata. En hånande massa. Korsfästelse. Tystnad. Uppenbar triumf över folkhopen och mörkrets makter. Men efteråt miljoner av själar som genom den döden blev förda från mörker till ljus.

Så är det också med Guds barn i personlig erfarenhet. ”Tryckt utöver vår förmåga,” ”utan styrka,” ”till och med misströstade livet.” – var är segern? Var är kraften till att segra? Varför denna skenbara triumf från fienden? I den osynliga världen finner vi svaret. Hans segrande känner till segern genom nederlag. Hemligheten visas för den troende.

Trycket är dödsdomen över alla naturliga resurser – även fysisk styrka, all naturlig flyktkraft från karaktären, eller någon annan hjälp som kommer från temperament eller viljans styrka, eller egen-kraft av varje skepnad och form. Trycket måste vara stort nog att pressa ut all styrka och hopp utanför Gud. Och varför? ”…för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda. Ur en sådan dödsfara räddade han oss, och han kommer att rädda oss. Till honom står vårt hopp att han även i fortsättningen skall rädda oss,” (2 Korintierbrevet 1:9-10).

 

Den smala vägen, en väg av lidande

 

“Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Hur trång är den port, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den!” (Matteus 7:13-14)

Djävulen och falska profeter vill få en att tro att vägen till himlen är enkel och talar om framgång och annat som många människor lockas av. Visst, Gud kan ge framgång till oss, till Hans ära. Men inte för att vi enbart ska motiveras av detta och rygga tillbaka och leva hur vi vill.

När man kollar på bilder som ska föreställa ”den smala vägen” så ser den ofta ut som en vacker, enkel väg (se två exempel nedan). Vissa framställer den med diken på båda sidorna.

Men att framställa den som vacker och ofarlig är faktiskt obibliskt. Vägen till himlen i bibeln beskrivs inte som enkel och smärtfri. Det finns många bilder av det kristna livet i bibeln som visar på detta. Vore den däremot enkel och smärtfri, varför skulle Jesus då säga att man ska kämpa?

“Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det.” (Lukas 13:24).

Det grekiska ordet för kämpa här är ”agōnizomai” som betyder ”våndas/lida kval”, kämpa som om det vore en tävling. ”Men alla som tävlar [agōnizomai] underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar.” (1 Korintierbrevet 9:25). Vi har vårt eget kött att kämpa emot och de frestelser som världen har och som Satan ger.

Att man måste lida för att komma in i Guds rike bekräftas på andra ställen i bibeln:

Jesus sade: “I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” (Johannes 16:33).

“De [Paulus, Barnabas (v. 20)] predikade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra och Ikonium och Antiokia, och styrkte lärjungarna och uppmanade dem att förbli i tron. De sade att vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike“ (Apostlagärningarna 14:21-22)

“Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.“ (Romarbrevet 8:17).

Att förbli i tron är en förutsättning för att kunna uthärda lidanden, annars kan man falla bort under lidanden (Matteus 7:24-27). Lidande kan svetsa en samman mer med Kristus, helga en under prövningens eld eller få en att falla bort från tron.

Matthew Henry, en teolog, säger såhär i en bibelkommentar om Matteus 7:14:

”Vi måste gå igenom mycket lidande. Det är [grekiska grundtexten] hodos tethlimmeneµ-en ansatt [eller drabbad] väg, en väg säkrad med törnen omkring”

Vägen är smal, eftersom man inte kan leva för sig själv, utan man måste ha blicken fäst vid Jesus.
Den är smal, minsta fall åt sidan är livsfarligt, det finns ingen plats för kompromiss hit och dit. Den är inte uppskattad, eftersom att följa Jesus kostar!

Därför är det farligt om man bara framställer det kristna livet som något som för med sig välsignelser, framgång o.s.v och predikar ett urvattnat ”evangelium” som inte har några villkor; omvändelse.

Jesus sade: ”Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget?” (Lukas 14:28)

Att följa Jesus kostar! Läs vad Jesus sade i några verser innan: ”Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.” (Lukas 14:26-27).

Det är inte bara det att själva vägen är svår att gå, utan att finna den är också svårt!
Jesus säger: ”det är få som finner den!” (Matteus 7:14).

För att kunna gå den smala vägen måste man först finna den. Däremot behöver man inte söka efter den breda vägen. Det är många som går fram på den säger Jesus, därför kan det också vara enkelt att själv göra det om man ständigt är med fel sällskap. Det är enkelt och populärt att gå med strömmen.

Vägen till fördärvet går genom köttets begär, ögonens begär och högmod över livets goda:

”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.” (1 Johannesbrevet 2:15-17).

Sådant kommer förgå, men den smala vägen leder till liv!

En låt om att beräkna kostnaden (Luk. 14:28)

”Närma er Gud, så skall han närma sig er…” var tog resten vägen?

(Jakobsbrevet 4:8) “Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.”

”Närma er Gud, så skall han närma sig er. . . .” – Detta citeras ofta för sig, utan resten av versen. Resten av versen är inte populär att predika över tror jag.

Genom resten av versen, samt vers 7 och 10, så ser vi hur man närmar sig Gud. Hur menar Jakob att man ska närma sig Gud som tvehågsen och syndare? Är det genom lovsång? Genom en handpåläggning av en gästpredikant? Nej, en sådan människa kommer inte närmre Gud genom sådant, för en tvehågsen människa kan t.ex. inte lovsjunga Gud av hela sitt hjärta, eftersom en sådan människa inte har ett rätt hjärta inför Gud.

Vi ser även vilka det är riktat till. Det är riktat till syndare – till avfälliga, sådana som kommit bort från Gud. Detta tyder på att om man inte lever nära Gud, så är man faktiskt avfällig och behöver göra det som står i versen. Nu menar jag inte att vara nära Gud utifrån om man lever med ett lyckorus hela tiden eller om man fick gåshud under den senaste gudstjänsten eller inte. Jag menar att inte vara nära Gud genom att ens hjärta är långt borta från honom, ens hjärta är fäst vid annat än Gud. Här handlar det om rannsakan – är jag underordnad Gud? Har han den första odelade platsen i mitt liv?

Därför, om vi citerar den första delen av den versen för en vi inte känner (som vi ej vet om denne har det rätt ställt med Gud eller inte), eller någon vi känner för den delen kanske, som kanske upplever att denne har syndat och är långt borta från Gud, så kan vi faktiskt ge personen ett falskt hopp, om vi menar på att personen ifråga bör närma sig Gud genom t.ex. lovsång och bön.

Den delen av versen brukar ofta användas i själavårdande syften. Men det kan vara så att personen behöver omvända sig, därför ska vi vara trogna Gud och Skriften genom att citera hela versen, inte bara en del.
Jag menar inte att man ska förutsätta att en person som upplever att denne är långt borta från Gud eller känner sig attackerad av onda andar eller liknande har syndat och citera dessa verser utifrån högmod och förakt samt enbart göra detta för att få en sådan person att rannsaka sig själv.
Att citera hela versen kan få personen att rannsaka sig, vilket är nyttigt (se versen nedan). Många misstar rannsakan för hård själv-kritik och/eller själv-fördömelse.
“Pröva er själva [alt. övers. undersök er själva] om ni lever i tron, pröva er själva” (2 Korintierbrevet 13:5).

 

(Jakobsbrevet 4:7) “Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.”

När man citerar denna versen brukar man utelämna den första biten eller inte säga vad det menas med att underordna sig Gud i detta sammanhanget.

Den förra versen (v. 6) samt vers 10 visar hur man ska underordna sig Gud: genom att ödmjuka sig. Hur ödmjukar man sig inför honom, och därmed underordnar sig honom? Det visar vers 8, genom att man närmar sig Honom genom att ”göra sina händer rena och rena sina hjärtan” d.v.s. genom att man omvänder sig.

Man underordnar sig Gud på Hans villkor. Du kanske säger att du är en ödmjuk person, du förösker sätta andra före dig själv i din vardag och så vidare. Men det räcker inte att du är ödmjuk enbart inför människor. Du är inte sant ödmjuk så länge du inte är det inför Gud. En självrättfärdig ödmjukhet tar dig inte till himlen.

(Jakobsbrevet 4:6) “Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.”

(Jakobsbrevet 4:10) “Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.”

Johannes Paulus II:s villoläror, de två påvarna Johannes Paulus II:s och Johannes XXIII:s helgonförklaring

Idag har Johannes II (påve från 1978-2005) och Johannes XXIII (påve från 1958-1963) helgonförklarats i Rom.

Låt oss kolla på vad Johannes Paulus II lärde ut. Även fast katoliker endast tror att påvar är ofelbara i sina uttalanden i vissa fall, så kallas ändå påven för de ”troendes högste herde och lärare” som ska stärka sina bröder i tron.

Men fullföljde denna påven detta?

Citat från Johannes Paulus II

Enligt Johannes II var Maria . . .

Suverän

”Texten passerar spontant från uttrycket ”min Herres Moder” till titeln, ”min Fru,” och föregriper därmed vad S:t Johannes Damaskenos skulle säga senare. Han tillskrev till Maria titeln ”Suverän” […]” [1]

”I hans Encyklika Ad Coeli Reginam till vilken texten i Lumen Gentium hänvisar till, indikerar min ärevördiga föregångare Pius XII Marias samarbete i återlösningens verk, utöver hennes moderskap, som grund för hennes drottningskap. Encyklikan återger den liturgiska texten: ”Där var S:t Maria, Himlens Drottning och härskare över världen […]” [2]

Johannes Paulus II och andra katolska auktoriteter har valt att använda ordet suverän/Suverän för Maria, en egenskap som endast Gud tillskrivs i Bibeln, och detta över 300 gånger.

Lägg även märke till att det står att citatet där Maria kallas för “härskare över världen” är från en liturgisk text, d.v.s. en text som används/har använts vid katolska mässor.

Allvetande och Allestädes närvarande

”Därmed, långt från att skapa avstånd mellan henne och oss, medför Marias härliga tillstånd en kontinuerlig och vårdande närhet. Hon vet allt som händer i vårt liv och stöder oss med moderlig kärlek i livets prövningar.” [3]

”Man kan dra slutsatsen att antagandet [hennes himmelsfärd] gynnar Marias fullständiga gemenskap inte bara med Kristus, utan med var och en av oss. Hon är bredvid oss, eftersom hennes härliga tillstånd gör det möjligt för henne att följa oss i vår dagliga jordiska resa” [4]

Johannes Paulus II tillskriver Maria egenskaper som bara Gud har.

Vår tillflykt

”Från de äldsta tiderna hedras den Saliga Jungfrun under titeln Guds Moder, under vars beskydd de trogna tog sin tillflykt i alla deras faror och behov” [5]

Här uttrycks en förtröstan till Maria för gudmoligt skydd, som enbart tillfaller Gud i Skriften.
Johannes Paulus II ersätter Maria med Gud som vår tilfllykt. I Bibeln (särskilt i Psaltaren) kallas Gud för vår tillflykt flera gånger. Några exempel:

“Ingen är som Jesuruns Gud, han som far fram på himlen till din hjälp, på skyarna i sitt majestät. En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar.” (5 Mosebok 33:26-27)

”Herren är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.” (Psalm 9:9)

”Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.” (Psalm 46:2)

Både Mose och David i Gamla Testamentet tyckte Gud räckte gott och väl som sin tillflykt.

När man förtröstar på en människa på det sättet som Johannes Paulus II uppmanar till i stället för Gud så blir det avgudadyrkan. Mose säger att ingen är som Jesuruns Gud, i versen efter säger han att Gud är en tillflykt och att hans armar råder nere på jorden (vilket betyder att Gud är allestedes närvarande/suverän).

Det är inte bara Johannes Paulus II som kallar henne tillflykt. Den katolska kyrkans officiella lärobok säger såhär:

”[…] Under hennes beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer. […]” (§ 971, katolska kyrkans katekes).

”[…] Vi kan anförtro henne alla våra behov och önskemål. […] Då vi anförtror oss åt hennes förbön, överlämnar vi oss själva tillsammans med henne åt Guds vilja: ”Ske din vilja […] När vi bönfaller Maria om att be för oss, erkänner vi att vi är arma syndare, och vi vänder oss till henne, hon som är ”Barmhärtighetens Moder”, den helt igenom heliga. Vi anbefaller oss åt henne ”nu”, i vårt livs idag. Och vår förtröstan växer, så att vi redan nu kan överlämna ”vår dödsstund” åt henne. Må hon vara närvarande då, liksom hon var det vid sin Sons död på korset, och må hon i den stund då vi går över gränsen, ta emot oss som vår moder, för att föra oss till sin Son Jesus i paradiset.” (§ 2677, katolska kyrkans katekes)

En som skyddar från syndens skada och som är en Förespråkare

”Maria utövar sin roll som ”Förespråkare” genom att samarbeta både med Anden, Parakleten och med Den som medlade på korset för sina förföljare (se Lk 23:34), som Johannes kallar vår ”förespråkare hos Fadern” (1 Jn 2:1). Som en moder, beskyddar hon sina barn och beskyddar dem från varje skada orsakad av deras egna synder.” [6]

Bibeln säger att ”syndens lön är döden” (Rom. 6:23) samt att Jesus är vår ”förespråkare” (1917 års översättning) eller ”den som för vår talan inför Fadern” (Svenska Folkbibeln).

Johannes Paulus II sätter en annan förespråkare vid sidan av Jesus Kristus, som att Jesus inte vore nog som förespråkare.

Bibeln säger, ”en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus,” (1 Timoteus 2:5)

När Maria kallas för Förespråkare gör man henne till en medlare vid sidan av Kristus. Eller för en del t.o.m. ersätter hon Kristus, eftersom det fanns helgonförklarade människor som lärde ut att man måste gå till Jesus Kristus genom Maria.

Johannes Paulus II:s lära om helvetet

Johannes Paulus II sade att, ”Det finns ett helvete, men det kan vara tomt.” [7]

Detta är villolära, eftersom Jesus säger:

”Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.” (Matteus 25:41).

Jesus sade även att det är många som går fram på den breda vägen till helvetet och att få finner den smala vägen som leder till livet (Matt. 7:13-14), detta utesluter allt hopp om ett tomt helvete.

[1] – Översatt från Johannes Paulus II:s bok ”Theotokos: Woman, Mother, Disciple”

[2] – Ibid.

[3] – Ibid.

[4] – Ibid.

[5] – Ibid.

[6] – http://www.ewtn.com/library/PAPALDOC/JP2BVM64.HTM

[7] – National Catholic Register, August 8-14, 1999

 

 

I

Ett Julmirakel i Kina

Källa:  http://asiaharvest.org/wp-content/themes/asia/docs/newsletters/122-December2013-AChristmasMiracleInChina.pdf

Det var det största miraklet som någonsin hänt Broder Duan, och han skulle inte fått erfarara det om inte hans buss hade gått sönder. När han reste från en nordlig till en sydlig provins i Kina en kylig dag i december, så råkade han passera Henan provinsen när bussens motor lade av i dess meningslösa kamp med kylan.

 Av en slump så traskade Duan bort över fälten, och lämnade de andra passagerarna hopkrupna i bussen. Han var en huskyrkoledare i norra Kina. Nu, ännu vid 77-års ålder, hade han fortfarande inget hem att kalla sitt eget. Han var på väg för att lösa en dispyt mellan kyrkoledare och var trött av alla de interna stridigheter som verkar skada alla huskyrkor. Och han var ensam.

 Medan han korsade det frusna fältet, tänkte Duan längtansfullt på sin kära hustru som hade dött år tidigare. Han önskade att hon var vid liv för att lyssna på honom och ge honom söta råd. Sedan kom tanken om hans lilla son in i hans trötta sinne, och ett ännu mörkare moln lade sig över hans hjärta.

 Han hittade en by och knackade på en dörr. Ett litet kors var skårat på dörrposten.
”Finns det någon här som älskar Herren?” frågade han. ”Jag skulle älska lite gemenskap ikväll.”

 Dörren öppnades av en man i femtioårsåldern, och inuti blev Duan varmt välkomnad. Hans fötter blev tvättade i en skål enligt seden då man välkomnar en gäst till sitt hus, och han blev matad med het congee och ångande grönsaker. Han märkte att familjemedlemmarna var begeistrade. Det visade sig att de skulle resa till en grannstad för att lyssna till en dynamisk Bibellärare från en stor stad. ”Vad heter han?” frågade Duan. ”Broder Wang,” svarade de.

 Medan de var på väg till mötet, berättade de berättelser om denne mysteriska Broder Wang. Det var klart att de älskade honom kärt, och en av männen förklarade varför. ”Vi höll i ett träningsseminarium här och hörde att polisen kom för att arrestera oss. Broder Wang hjälpte alla att fly, förutom vår huvudpastor. När polisen anlände, vågade Wang förhandla med dem. Han erbjöd sig att bli fängslad om vår pastor, vars fru var åtta månader gravid, var tillåten att gå fri. Officerarna godkände hans villkor, och Broder Wang spenderade de följande tre åren i fängelse.”

 ”Hur gammal är Broder Wang?” frågade Duan. Då han fick höra att han var i tidig fyrtioårsålder, visade Duans ansikte stor smärta. ”Hur är det fatt?” blev han frågad. ”Är du sjuk på grund av din resa?”

”Nej, jag är inte sjuk,” svarade han, ”bara väldigt ledsen. Jag hade en gång en son, som jag endast kände i två månader. Han är död nu, men om han vore vid liv skulle han vara 42 idag. Min fru kallade honom ”Julbarnet” eftersom han var född på juletid. Jag kallade honom ”Isaac,” eftersom vi hade misströstat så länge om att ha ett barn.”

 Det var tystnad meda de red i den öppna vagnen under stjärnorna. Broder Duan berättade den otroliga berättelsen om hur han och hans fru hade varit evangelister på 50-talet.  De vägrade att gå med i den av regeringen godkända Tresjälvkyrkan, och en icke-troende som hette Wu fortsatte anklaga dem för politiska och kriminella brott. Det var bara en tidsfråga innan de blev fängslade eller dödade, men vad skulle hända med deras pojkbebis?

 En natt, hörde Duans fru en stark röst i en syn, som sade, ”Ge din son till din fiende.” Utan att veta om detta, läste Duan 1 Mosebok 22:2 den följande morgonen:
“Då sade han: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.””

 De delade sina intryck och bestämde sig på ett tillvägagångssätt som har gjort att Duan ryggat tillbaka i smärta varje dag sedan dess. De gav sin pojke till Wu och hans fru-som var barnlös-även samtidigt som Wu arrangerade för parets arrestering.

 Det var inte förrän 1978, när Duan var släppt från fängelsen, som han lärde sig vad som hade hänt hans fru och son. Hon hade dött i en förfärlig hungersnöd i 1958, och hans son hade försvunnit tillsammans med Wu familjen under rasmassorna av en förödande jordbävning i 1975. Sade Duan samtidigt som den rangliga vagnen närmade sig mötesplatsen, ”Gud dömde mig för att jag var så oansvarig med min lilla son.” Samtidigt som de anlände till den plats där evangelisten skulle tala, var en folkmassa av 200 personer redan packade inuti huset. Som många andra, var Duan tvungen att sitta på gårdsplanen och lyssna till läraren genom ett öppet fönster. När Broder Wang började predika, kände Duan en fruktansvärd shock. Det var som att höra sig själv! Han började bäva av fruktan. Även fraserna läraren använde lät bekanta. Förvirrad, stapplade han upp till fönstret för att se predikanten, och orsakade tumult när han föll över människor. Predikanten slutade, och det var en stund av shockerande tystnad när de två stirrade på varandra. Folkmassan tystades då de insåg den häpnadsväckande fysiska likheten mellan de två männen.

 ”Jag är ledsen för att jag avbryter ditt utmärkta budskap,” började Duan. ”Du förstår, jag hade en son som skulle vara vid din ålder just nu. Om han hade levt, hade han sett ut och låtit precis som du.”

 Broder Wang började bäva våldsamt. Plötsligt spände sig benen under honom, och han var tvungen att fångas innan han föll i golvet. Fasthållande hans bultande bröstkorg, snyftade han, ”Är du Pappa Duan?”

 Alla grät när fadern och sonen blev återförenade. Predikanten berättade hur han verkligen hade blivit uppfostrad av Wu, som var så imponderad av Duans osjälviska handling att han hade blivit en stark kristen.

 ”Jag är inte din fader,” brukade Wu säga till honom. ”Din riktiga fader är en stor Gudsman, full av nåd och kärlek. Han gav dig till mig, och jag ger dig all min kärlek och uppmuntran att sätta Gud först, precis som din riktiga pappa skulle gjort.”

 Wangs adoptivföräldrar hade flyttat från jordbävningszonen innan tragedin, men både dog i cancer i 60-årsåldern. Wang blev en evangelist och försökte hitta sin riktiga fader, men Duan hade bytt sitt namn så många gånger för att undvika arrestering som han hade bevisat vara omöjligt att spåra.

 När fadern och sonen fortsatte kramas och gråta, stod kyrkans äldste upp och deklarerade, ”Det är december. Vi har sett vår predikan ikväll: Kristus kom till världen för att frälsa syndare-det är julens kärna. Precis som Duan räckte sin ende son till sin fiendes omvårdnad, så räckte Gud över sin egen Son till oss syndare. Låt oss glädjas åt deras försoning och våran, också.”

 

 

 

Taggar: julmirakel, jul, julen, julafton, försoning, försoningen, jesu födelse, mirakel, Jesus Kristus, vad handlar julen om?, vad är jul?, vad är julen?, varför firas jul?, varför firas julen?, varför firar man jul?, varför firar man julen?, varför firar vi jul?, varför firar vi julen?, vad hände på julen?, varför föddes Jesus?, varför behövde Jesus komma?, varför behövde Jesus dö?, varför dog Jesus?, varför behövde Jesus födas?, morberg firar jul, mariah carey, santa, 

 

 

 

 

I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  

 

Gud älskar dig som du är! Eller?

”Gud älskar dig som du är!” eller kanske ”Du duger som du är!” är vanligt förekommande fraser eller klyschor som brukar sägas till otroende. Avsikten kan vara god. Men är det verkligen sant?

På sätt och vis är det sant, beroende på hur man menar.

Det är ju inte sant att Gud älskar en otroende precis som han är, i det att han inte behöver ändras. Jesus sa ju att man behöver bli född på nytt, så på så sätt duger inte en otroende som den är för att stå frimodig inför Gud på domens dag.

Det är dock sant i det att den ofrälsta människan i sig själv duger som hon är i det att hon har förusättningar som krävs för att ta emot frälsning, eftersom det är ju b.la. för att hon är fördärvad, oförsonad och slav under synden som hon behöver frälsas. Men det är väl knappast så man menar när man säger sådant till en otroende, och en otroende skulle knappast tolka det på det sättet heller.

Det är även sant att Gud älskar alla oavsett om man man begått mord, haft utomäktenskapligt sex (otukt), haft avund, eller om man är en tjuv o.s.v. Men synd skiljer en från Gud, och Gud avskyr synd.

Men som sagt så betyder det inte att de inte behöver förändras, eftersom de otroende behöver försonas med Gud och bli frälsta. Därmed behöver de ju vända om från sina synder (ångra sig, göra sinnesändring) och ha förtroende för Jesus som frälsare och tro på att han dog, blev begravd och uppstod på den tredje dagen. Omvändelse är ett centralt budskap i Bibeln som både Jesus och Apostlarna predikade.

Därför kan det vara farligt att använda sådana fraser, eftersom en otroende kan misstolka det och tro att det betyder att han inte behöver förändras. Sådant kan ju vara förödande, eftersom den otroende blir förvillad och får en fel syn på Gud och kanske en falsk säkerhet angående liv efter döden.

Sådant kanske även brukar sägas till folk som kallar sig kristna. Men vilka är vi att bedöma om någon duger inför Gud, när vi inte känner personen? Även om personen kallar sig kristen kan den leva i synd just det tillfället du säger, “Du duger som du är!” eller liknande. “Du duger som du är om du är i Kristus” vore bättre, eftersom det inte är en självklarhet att alla som kallar sig kristna är i Kristus.

Eller vem är vi att säga att Gud älskar en som kallar sig kristen, precis som han är? Kanske behöver denna personen omvända sig? Då är det ju inte sant att Gud älskar personen precis som han är.

Sedan tycker jag sådana fraser kan låta ganska smickrande, men jag känner inte till avsikterna bakom de som skriver sådant. Men smicker är en synd, Bibeln talar om smicker, och har man smickat någon så behöver man omvända sig från detta.

Vi får stå till svars inför Gud för allt vi säger. Jesus sa att, ”…för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag.” (Matteus 12:36).

När man nu vet allt detta, kan man inte fortsätta säga sådant till otroende, eftersom det är ju faktiskt en ”halvlögn,” vilket är en lögn, eftersom det egentligen inte finns något som heter ”halvlögn.” Finns inget mellanting här, antingen är det sant, eller inte. Smicker och lögn är verkligen onyttiga ord (se versen ovan).

Inga synder är små inför Gud, inklusive lögner. Jesus dog även för dessa synder, och det var ingen liten uppoffring Jesus gjorde på korset!