Fast i en fördärvets grop, en lerjord

psalms40_2

Psalm 40:3 “Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur lerjorden.
Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta.”

 Detta är syndarens öde. Fast i en fördärvets grop som han satt sig själv i genom sina  synder. Han kommer dö i den grop han har grävt. Allt detta på grund av hans synd.

Inte heller kan syndaren frälsa sig själv ifrån denna grop. Syndaren har inget att  komma upp med. Inga gärningar hjälper honom upp ur gropen. Hans förra goda  gärningar kommer inte heller kunna rädda honom ur gropen. Han är dömd till att gå  under i sina synder, ett evigt helvete till mötes. Men det finns hopp!

Din enda väg ut ur gropen, denna lerjord, är Jesus! Inse din synd och hopplöshet i att  försöka rädda dig själv. Du har brutit mot Guds lagar, du har inte älskat honom utan  gått dina egna vägar och hatat Gud genom ditt uppror mot honom, du har ljugit.

Men Jesus väntar med öppna armar på syndare som vänder sig till honom! Ta emot honom i tro och vänd dig bort från ditt liv i synd. Tro på att han dog på korset för dina synder, att han blev begravd och återuppstod, och bli döpt i vatten, i Faderns, Sonens och i den helige Ande namn.

Vänta inte med att bli räddad. Bibeln säger: ”Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner.” och  Beröm dig inte av morgondagen, du vet inte vad den bär i sitt sköte.” (Jakob 4:14; Ordspråksboken 27:1).

I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I

Aron Andersson — väckelse, tungotal och syndanöd på 30-talet

Jag har läst en bok som heter “I kärlekens tjänst” av Aron Andersson (1901-1985), som handlar om denna mannens liv. Han var en svensk missionär och väckelseevangelist, både i Sverige och utomlands.

När han var 22 år var han döende i tuberkulos, och vägde 22,5 kilo. Men Jesus kom in i hans rum och helade honom.

Han fick se människor botade från alla möjliga slags sjukdomar under sin tjänst för Gud: reumatism, hjärtproblem, förlamningar i armar och ben och vid några tillfällen fick även blinda synen tillbaka.

Väckelse i Basakata, Kongo i Afrika (1934)

Efter att en fetischpräst hade blivit omvänd, och han var tillsammans med Aron Andersson och en lärare, så föll Guds Ande. Läraren började tala nya tungor och frambar ett budskap om att Guds Ande ville besöka dem. Den omvände fetischprästen började profetera ur Gamla Testamentet, fastän det inte var översatt till deras språk än. Han citerade bibliska män och talade om deras upplevelser. Några dagar innan detta skedde så hade de talat om Apostlagärningarna kapitel 2 i ett bibelstudium.

Detta ledde till en större väckelse där både kristna och hedningar fick syndanöd. Högar med avgudar och trollmedicin samlades ihop för att brännas upp, vilket skedde i flera byar.

En kamrat till Aron på samma missionsstation berättar att syndanöden blev så stor hos många att de nästan fruktade att de skulle förlora förståndet. Hundratals människor hade sina händer uppsträckta mot himlen och grät över sin stora synd. Det fanns stora, starka människor som skakade av gråt. Många föll till marken och rullade omkring eller låg som medvetslösa. Alla ropade på samma gång ”Vår synd är så fruktansvärt stor!”

Att folk låg medvetslösa på grund av syndanöd skedde även en gång när John Wesley predikade. [1]

De började göra gottgörelse för saker de stulit. En man såg en yxa mellan sig och Gud varje gång han försökt be en bön. Efter att de gjort upp med dessa stölder fick de frid med Gud.

Man hörde folk tala i nya tungor, och detta skedde på språk som även missionärerna där förstod. Bland annat talades felfri franska, även engelska talades. Det var även en som frambar ett profetiskt budskap på svenska.

Att människor ser saker de stulit på det sättet, verkar vara något vanligt vid väckelser. Har läst om sådant tidigare.

Är det sådant vi söker idag? Att människor ska få en djup syndanöd och uppriktigt omvända sig till Gud? Strävar vi främst efter att människor ska få uppleva fysiskt helande, men inte andligt (frälsning), det som är det viktigaste.

Jakobsbrevet 4:8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. 9 Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.

Att människor får syndanöd är helt bibliskt.

Källor: 

[1] Vad som hände när John Wesley predikade: http://www.parisreidheadbibleteachingministries.org/tenshekels.shtml

“I kärlekens tjänst” av Aron Andersson (s. 116, 119, 124-126) angående väckelsen i Kongo.

http://www.svenskpionjarmission.se/?page_id=358 angående Aron Anderssons omvändelse och de olika sjukdomarna som folk blev botade ifrån utav Jesus.

En mans syn av helvetet och de förlorade, hans kallelse att predika

Jag har läst en bok som heter ”Driven av visionen” av Lester Sumrall.

Lester Sumrall (1913-1996) var en pingstpastor och evangelist. Han var missionär i över 100 länder runt om i världen och alla världens kontinenter. Bland annat Sydamerika, Kina och Ryssland. Många blev helade och frälsta och besatta människor blev befriade av Jesus Kristus genom hans tjänst.

Guds ingripande på hans dödsbädd

När han var 17 år så var han döende i tuberkulos, och innan det bevarade Gud honom flera gånger från döden.

När han låg vaken på sin dödsbädd så fick han en syn från Gud. Han såg en vacker kista hängandes i luften till höger om sin säng. Kistan hade locket öppet lite, så han tittade in i den. Den var tom, och lagom stor för honom. Han blev rädd, och kollade sedan på sin vänstra sida där en uppslagen Bibel som var lika stor som han säng svävade i luften. Utan att någon sa något så visste han att detta innebar att han var tvungen att predika. Han kollade på kistan och Bibeln, och Gud talade till honom och frågade: ”Lester, vilken av dessa väljer du ikväll?”

Han fick alltså ett val, att antingen dö, eller att bli predikant. Lester hatade predikanter, och var inte kristen vid den tiden heller. Men han var rädd för helvetet, han hade hört predikningar om helvetet, och visste därför att om han dog skulle han hamna i ett evigt helvete.

Han tog emot Guds kallelse och överlät sig till att predika. Han blev (enligt honom) frälst den gången. Efter synen var över så somnade han och då helade Gud även hans lungor och feber.

Han började predika i kyrkor, men han gjorde detta inte utav medkänsla eller kärlek, utan av tvång och sade till folk att Gud hade helat honom, och om han inte predikade skulle han dö i tuberkulos.

Efter ett tag blev han andedöpt på ett härligt sätt och började tala i tungor. Men ändå så fortsatte han predika bara för att inte dö.

Syn av helvetet och de förlorade

Men efter att ha hållit på så i ungefär 18 månader så fick han en andra syn från Gud som förändrade hans liv.

Han satt i en kyrka, och plötsligt blev han inte längre medveten om kyrkan, människorna eller sången. Han såg alla världens människor. Han såg människor i olika folkdräkter och olika hudfärger. I Anden visste han vilka länder alla dessa människor representerade fastän många av folkdräkterna var främmande för honom. De vandrade nedför en mycket lång och bred väg. Denna vägen var alltså vägen till helvetet. I Matteus 7:13 sade Jesus: ”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den.”

Detta var så verkligt för honom att han inte anade att han upplevde en syn. I synen lyfte Gud honom uppåt så han kunde blicka ner på den människorna, som var en oberäknelig massa. Gud förde honom längs vägen tills han fick se slutet. Vid slutet var det en avgrund, ett bottenlöst brinnande helvete. När den oändliga skaran människor kom till slutet av denna vägen så kunde han se hur de föll ner. När de närmade sig slutet och upptäckte vad som väntade dem, så kunde han se deras desperata men hopplösa försök att pressa sig bakåt mot trycket av människor bakom dem. De förlorade i denna världen tänker ju att man ska ”gå med strömmen”.

Gud öppnade hans öron så att han kunde höra ropen från de människorna som föll ner i helvetet.

Han var stum av förskräckelse, och Gud talade till honom och sa: ”Du bär ansvaret för dessa som går förlorade.”

Men han försvarade sig och sa: ”Nej, inte jag, Herre”, ”Jag känner inte dessa människor. Jag har aldrig varit i Japan, Kina eller Indien. Skyll inte på mig.”

Gud talade till honom igen med en mild men bestämd röst och sa:

”Om jag säger till den ogudaktige: ’Du måste dö’, och du då inte varnar honom, ja, om du inte säger något för att varna den ogudaktige för hans väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.”

Han upptäckte senare att orden finns i Bibeln (se Hesekiel 3:18, 33:8).

Han sa ”Åh, Gud”, ”Menar du, att jag kan vara ansvarig för att afrikanerna kommer till helvetet trots att jag aldrig har varit i Afrika? Är jag ansvarig för att sydamerikanerna går förlorade fastän jag aldrig varit där?”

Han förstod utan tvivel sin skyldighet, att varje kristen är skyldig att bära evangeliet till de som aldrig hört det.

Synen var plötsligt över, och han darrade fortfarande. Han fick en tung börda över sin själ och det kändes som att hans hjärta skulle brista i två delar. Han började gråta, flämta och snyfta från sitt inre. Han låg på golvet inför Gud hela natten i ångest inför honom.

Han bönföll om förlåtelse för att han inte älskat de förlorade. Efter denna kvällen upplevde han sig vara en ny människa. Gud hade gett honom medlidande och omsorg för de förlorade, som aldrig skulle blekna så länge han predikade. Ungefär 1 år efter denna händelse, när han då var 20 år, så började han sitt missionsarbete.

Vi är tvingade till att predika evangelium som kristna. Men bör inte ske utifrån något lagiskt tvång, utifrån en känsla av fördömelse. Paulus sade:

”Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod. Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan.” (Apostlagärningarna 20:26-27).

Jämför detta med Hesekiel 3:18 ovan. Eftersom vi kan vara skyldiga till människors blod, så betyder det att vi har skyldighet att predika evangeliet.

Han sade även: ”Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!” (1 Korintierbrevet 9:16).

Men även: Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött.” (2 Korintierbrevet 5:14).

Det kan även översättas ”Ty kristi kärlek tvingar oss . . .” Hur som helst bör kärlek vara en drivkraft till evangeliskt arbete för Gud. Guds Ande är en kärlekens ande (2 Timoteus 1:7).

Är denna börda för de förlorade och brinnande iver att nå dem något som finns i ditt liv? Du kanske inte känner detta alls. Du kanske inte känner Jesu hjärta och kärlek för de förlorade. Känner du inte som Paulus när han säger att han inte tvekat att predika Guds hela vilja och plan? Då kan du be Jesus om detta och att han ska göra dig till ett vittne för honom. Be om Guds beröring och verk i ditt hjärta, som han gjorde med Lester Sumrall. ( Här ) kan du läsa om hur Jesus gav mig kärlek, sorg och börda för de förlorade.
Du som inte är räddad, som inte följer Jesus:

Vänd dig bort från den breda vägen som leder till helvetet. När som helst kan döden knacka på din dörr och du kommer få stå inför Gud, som är helig, för att dömas: . . .det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas,” (Hebreerbrevet 9:27). Är du beredd att möta Gud?

Vänta inte med att bli räddad utav Jesus Kristus, han dog för dina synder på korset och uppstod igen på den tredje dagen! Bibeln säger: ”Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner.” och Beröm dig inte av morgondagen, du vet inte vad den bär i sitt sköte.” (Jakob 4:14; Ordspråksboken 27:1).

Halloween – Dess ursprung och vad Bibeln säger

Bibeln och Halloween

“…Pröva allt, och behåll det som är gott. Avhåll er från allt slags ont.” 1 THESSALONIKERBREVET 5:21-22

Artikeln är ej skriven av mig, men jag har tagit bort en del.

Tillägg av mig: På Halloween är det ett bra tillfälle att dela evangeliet. När folk ringer på dörren, kan man t.ex. ge dem traktat  i samband med att man ger dem godis, om man ger dem en godis påse eller plastpåse med godis eller liknande, kanske det blir mer effektivt.

Ett firande av det onda

Halloween är en religiös dag, men inte en kristen dag. Tom Sanguinet, en före detta överstepräst i Wicca har sagt: “Den moderna helgdag som vi kallar Halloween har sitt ursprung i fullmånen närmast den 1 november, häxornas nyår. Det är en tid då andarna (demonerna) anses vara på höjden av sin kraft och återbesöker jorden… Halloween är helt och hållet ond, och det finns inget vi någonsin har gjort eller kommer göra som skulle kunna göra det acceptabelt för Herren Jesus.”

Dödens dag

Halloween har starka rötter i hedendom och magi. Det började som druidfestivalen Samhain. Kelterna ansåg att 1 november var dödens dag, eftersom den på norra halvklotet var början på vintern; löven föll, det blev mörkare tidigare och temperaturen sjönk. De trodde att deras solguds styrka avtog och att Samhain, dödens herre, började dominera över solguden. Druiderna undervisade också att Samhain, på festkvällen den 31 oktober, samlade ihop andarna från alla dem som dött under året, för att återvända till sina tidigare hem och besöka de levande.

Människo- och djuroffer

På Halloween har druidpräster under årtusenden förrättat sataniska ceremonier i vilka katter, hästar, får, oxar, människor och andra offer radades upp i wiccaburar och brändes till döds. Dessa människo- och djuroffer behövdes tydligen för att blidka Samhain och för att inte andarna skulle skada dem.

Bus eller godis

För att samla ihop dessa offer brukade druidprästerna gå från dörr till dörr och be om gödda kalvar, svarta får och människor. De som gav blev lovade framgång och de som vägrade att ge hotades och förbannades. Detta är ursprunget till “bus eller godis” (på engelska ”trick or treat” = förbannelse eller framgång).

Jack-o’-lantern

Jack-o’-lantern, de ljusförsedda pumporna med utskurna ansikten, användes urprungligen som en signal för att märka ut de gårdar och hem som stödde druidernas religion, och som därför sökte ”framgång” när Halloweenskräcken började. Uppslagsverket ”The World Book Encyclopedia” säger: “Det till synes harmlösa, ljusförsedda, utskurna ansiktet i Jack-o’-lantern är en urgammal symbol för en förbannad själ.”

Dödens dans

Medan människor och djur skrek av skräck, då de brändes till döds, klädde druiderna och deras anhängare ut sig i dräkter gjorda av djurhudar och djurhuvuden. De dansade, ropade och hoppade genom flammorna i hopp om att avvärja onda andar.

Skräckhus

En av Halloweens populära hjältar, Greve Dracula, existerade också i verkligheten. Dracula levde från 1431 till 1476. Under sina sex år vid makten massakrerade Greve Dracula över 100000 män, kvinnor och barn på de mest ohyggliga sätt. Han utarbetade en plan för att rensa sitt land från bördan av tiggare, handikappade, sjuka och gamla genom att bjuda in dem till en fest på en av hans palats. Han lät dem äta sig mätta och dricka sig berusade. Sedan frågade han dem: “Vill ni slippa bekymmer och inte lida brist på något i världen?” När hans gäster ropade: “Ja!” beordrade Dracula att palatset skulle spikas igen och sättas i brand. Ingen kunde fly från detta ursprungliga “skäckhus.”

Guds ord

“När du kommer in i det land som HERREN, din Gud, ger dig får du inte lära dig att handla efter dessa folks avskyvärdheter. Det får inte finnas någon bland er som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, eller en besvärjare, eller en som rådfrågar andar, eller en trollkarl eller en som söker råd hos de döda, Ty var och en som gör sådant är avskyvärd för HERREN, och på grund av sådana avskyvärdheter fördriver HERREN, din Gud, dem för dig. Du skall vara fullkomlig inför HERREN, din Gud. Dessa folk som du skall driva undan lyssnar till teckentydare och spåmän, men dig har HERREN, din Gud, inte tillåtit att göra så” (5 MOSEBOKEN 18:9-14).

“…lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent” (HESEKIEL 44:23).

“Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn”(HOSEA 4:6).

“Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal” (ORDSPRÅKSBOKEN 22:6).

“Men den som förför en av dessa små, som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals, och han sänktes ner i havets djup. Ve världen för förförelsernas skull. Förförelser måste ju komma, men ve den människa, genom vilken förförelsen kommer.” (MATTEUSEVANGELIET 18:6-7).

“Låt kärleken vara utan hyckleri. Ansky det onda, håll fast vid det goda.” (ROMARBREVET 12:9).

“…Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning.” (ROMARBREVET 13:12).

“Gå inte i främmande ok med dem som inte tror. Ty vad har rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Eller hur förlikar sig Kristus och Belial, eller vilken delaktighet har den troende med den som inte tror? Eller vilken enighet finns det mellan Guds tempel och avgudar?… Gå därför ut från dem och skilj er från dem, säger Herren och rör inte vid det som är orent, och så skall jag ta emot er.” (2 KORINTIERBREVET 6:14-17).

“Och ha ingen delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem istället.” (EFESIERBREVET 5:11).

“För övrigt, bröder, allt som är sant, allt som är värt aktning, allt som är rätt, allt som är rent, allt som är värt att älska, allt som är lovvärt, och om det finns någon dygd och något som förtjänar pris, tänk på det.” (FILIPPERBREVET 4:8).

“Detta är inför Gud och Fadern en ren och obefläckad gudstjänst, att besöka föräldralösa barn och änkor i deras bedrövelse och hålla sig obefläckad av världen.” (JAKOBSBREVET 1:27).

Att delta i hedniska ritualer

 Ingen kristen bör ha någon del i firandet av det ockulta Halloween.

Vi befinner oss i ett andligt världskrig. Grymhet mot djur, meningslös skadegörelse och till och med mord förekommer med mycket högre frekvens under Halloween. Varje Halloween offras tusentals djur, och till och med människor, i sataniska riter runt om i världen, medan miljoner andra människor, inklusive välmenande kristna, deltar i firandet av Halloween. Halloween är den tid då rekrytering av häxor och satanister är som störst. Många personer har vittnat om att det var på en Halloweenfest som de introducerades till det ockulta. Halloween är väldigt religiöst, men det är inte kristet.

“Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.” (ROMARBREVET 12:21).

“Till sist, mina bröder, var starka i Herren och i hans väldiga kraft. Klä på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga anfall. Ty vår strid är inte mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter, mot världshärskare, som regerar i denna världens mörker, mot ondskans andemakter i himlarna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan hålla stånd på den onda dagen, uträtta allting väl och bli bestående. Stå därför med sanningen ombunden kring era länder och kläd er i rättfärdighetens pansar och ha som skor på fötterna beredskap för fridens evangelium. Men framför allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes glödande pilar. Och ta på er frälsningens hjälm, och Andens svärd, som är Guds ord, under ständig åkallan och bön, och bed alltid i Anden. Och vaka med all uthållighet och bön för alla heliga”(EFESIERBREVET 6:10-18).

Dr. Peter Hammond, Africa Christian Action
PO Box 23632
Claremont, 7735
Kapstaden, Sydafrika

Att svara innan man lyssnat | Talundervisning (Del 1)

Jag har tänkt börja en serie med “talundervisning”.

Den som svarar innan han lyssnat, handlar dåraktigt och skamligt.” (Ordspråksboken 18:13)

Det är väldigt vanligt att man uttrycker en åsikt om något innan man lyssnat på hela ärendet eller inte ens lyssnat alls. Man vill gärna ge sin egen åsikt, men inte lyssna på vad den andre har att säga – då kanske man inte kan vänta sig respekt från den andre heller. Många vill bara få fram det dom själva vill ha sagt, och har förutfattade meningar. Detta är en synd.

Roten till detta kan vara stolthet, att man tror sig veta i förväg vad det handlar om, fastän man inte läst det. Det kan också vara att man föraktar den andre, och därmed inte vill lyssna. Men ofta tror jag det handlar om att man bara vill få fram sina egna åsikter:

”Dåren frågar inte efter förstånd, han vill bara föra fram egna tankar. (Ordspråksboken 18:2).

”Detta vet ni, mina älskade bröder. En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede.” (Jakobsbrevet 1:19).

Varför ska vi vara snara att höra och sena att tala? Delvis, eftersom: ”Där orden är många uteblir inte synd, vis är den som styr sina läppar.”(Ordspråksboken 10:19).

Det är viktigt att tänka efter innan man säger något, och även att man har lyssnat till hela ärendet och att vara säker på att man förstått det rätt är också bra.

 ”Den som vaktar sin mun bevarar sitt liv, men den som öppnar sina läppar brett ska ha fördärv.”(Ordspråksboken 13:3).

den som öppnar sina läppar brett” – D.v.s den pratsamme. Att tala ut vad som än flyger i en, utan att tänka till, kan leda till ens fördärv.


Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag.
 Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” (Matteus 12:36-37).

skall du fällas” – Annan översättning: bli fördömd.


Några (judiska?) ordspråk/citat utanför Bibeln:

“Människor har två öron, men bara en tunga, så att de skall höra mer än de talar.” 

”Öronen är alltid öppna, ständigt redo att ta emot instruktion; men tungan är omgiven av en dubbel rad av tänder, för att säkra den, och för att hålla den inom rimliga gränser.”

”De rättfärdiga talar lite, och gör mycket; de ogudaktiga talar mycket, och gör ingenting.”

Polykarpus – mannen som inte svek sin Mästare!

Herren Jesus Kristus har i sitt ”herdabrev” till församlingen i Smyrna bl.a. orden: ”Se djävulen skall kasta somliga av er i fängelse. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona!”

Då aposteln Johannes återkom från Patmos till Efesus, där han tillbringade de sista årtiondena av sitt långa liv, hade han bland åhörarna också Polykarpus. Denne skulle i sin krafts dagar bli biskop i Smyrna. Det skedde omkring 110, bara ett drygt årtionde efter apostelns död. Och denne Polykarpus skulle få gå före sin församling i prov på trohet in i döden.

Först fick han dock en lång och välsignad gärning i sin församling. Man ansåg det som den största förmån att till sin herde ha en av den gamle apostelns egna lärjungar. Man vördade honom högt också för hans starka kristna karaktär och nit för Guds rike. Då han blev gammal kunde de unga troende männen t.ex. kappas om förmånen att få hjälpa honom med att lösa upp skoremmarna, då han skulle gå till vila. Han hade anseende hos alla. Även hedningarna måste beundra honom.

Och dock kunde dessa gripas av raseri emot de kristna och sökte under en sådan våg av hat deras ledare med orden: ”Bort med de gudlösa! Låt oss söka reda på Polykarpus!”

Det var år 155. Smyrnaförsamlingens herde var nu redan 86 år gammal. Men åldern hade inte tagit modet från honom. Han ämnade ej fly. Det var endast på vännernas enträgna begäran, som han dolde sig på en lantgård. Fiendskapen var dock stor. En slav som kände gömstället blev torterad, tills han bekände hemligheten.

Så kom man för att gripa den gamle. Och möttes av det största lugn. Polykarpus bad endast att få förrätta bön, innan man förde bort honom. Bönen blev två timmar lång. Allt inneslöt han i sin omsorg. En del av förföljarna ångrade nästan, att de gått ut emot en så vördnadsvärd åldring.

På vägen till domstolen kom underdomaren Herodes och dennes far åkande i vagn. De tog upp Polykarpus och sökte med lock och pock få honom att avstå från fasthållandet av kristendomen. ”Jag ämnar inte göra det!” blev Polykarpus svar.

Lika liten framgång hade domaren på löparbanan vid sina försök att få den gamle till avfall.

– Svärj vid kejsarens skyddsande! Ändra din mening och säg: Bort med de gudlösa!

Det Gud gör, då han står de sina bi och verkar genom dem är ej blott underbart till sitt innehåll. Han gör det också till sättet dråpligt. Polykarpus såg sig om i amfiteatern, gjorde en rörelse med handen, suckade, såg upp till himmelen och sade: Ja, bort med de gudlösa!

– Svärj, så ger jag dig fri! Förbanna Kristus!

– I åttiosex år har jag tjänat honom, och han har aldrig gjort mig något ont. Hur skulle jag då kunna smäda min konung, som har frälst mig?

– Svärj vid kejsarens skyddsande!

– Du låtsar som om du inte visste vem jag är. Hör mitt öppna svar. Jag är en kristen.

– Men jag har vilda djur.

– Låt dem komma! Vi omvända oss inte från det bättre till det sämre.

– Nåväl, jag skall låta dig förtäras av elden.

– Du hotar med en eld, som brinner en liten stund och snart slocknar. Du känner inte den eld, som är beredd åt de ogudaktiga, den tillkommande domens och de eviga straffens eld.

Polykarpus uppfylldes mitt under detta förhör med stor glädje. Domaren skickade då ut härolden mitt på löparbanan för att utbasuna, att Polykarpus tre gånger bekänt, att han var kristen. Den upphetsade folkmassan krävde genast att ett lejon skulle släppas lös mot honom. Man meddelade då, att djurskådespelen var avslutade för dagen.

– Bränn honom levande då, ropade de med en mun och började med stor hast samla ihop ved och ris för bålet.

När de ville spika fast martyren vid en påle sade han:

– Låt mig vara. Han som ger mig kraft att uthärda elden, skall också ge mig kraft att stå orörlig på bålet även utan edra spikar.

Polykarpus bad en innerlig bön. Bålet antändes. De troende berättar, att ett under inträffade. Elden välvde sig likt ett segel, som sväller för vinden, och bildade liksom ett valv omkring martyrens kropp, som nu glödde som guld utan att förtäras. Man stötte då ett svärd i honom.

Vilken verkan på de kristna hade då denna händelse? En av dem skriver: Måtte också vi befinnas värdiga vandra i hans fotspår i Jesu Kristi rike.

Sant är det välkända ordet: Martyrernas blod är kyrkans bästa utsäde.

Ur: Wilhelm Bergling i De ungas tidning nr 2, 1945-01-20 (rättade dock ett stavfel).

Det pris Polykarpus fick betala för sin tro, var ingenting gentemot det du som icke-troende kommer få genomgå, om du inte omvänder dig och har förtroende för Jesus som din ende frälsare, och hans fullbordade verk på korset och hans uppståndelse. Utan Jesus, så väntar dig en förskräckande dom – du kommer få stå inför din skapare, och eftersom du levt i uppror mot Honom, och eftersom du inte har Jesus, så kommer du bli dömd till att gå evigt förlorad, i ett evigt helvete.

Kommer du hamna i himlen eller helvetet? Testa dig själv här: Godhetstestet

Eller har du kanske förnekat Jesus inför dina kompisar, eller inför din familj eller liknande? Då behöver du omvända dig och bekänna detta som synd inför Jesus.
Jesus sade i Markus 8:38:

“Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.”

 

Förvaltarskap, Pengar till Guds Rike

Vi är skyldiga inför Gud hur vi använder våra pengar o.s.v. Detta har med förvaltarskap att göra, och Bibeln berör detta ämne. Jag har studerat detta ämne en del, och här finns undervisning om förvaltarskap: Förvaltarskap pdf

Att be för ofrälsta människor i enlighet med Guds ord

Att be för ofrälsta människor behagar Gud:

(1 Timoteusbrevet 2:1) Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare,

Här är ett förslag på hur man i enlighet med Guds ord kan be för ofrälsta människor:

Jag lyfter upp (namn på ofrälst) inför dig, Fader, och ber att du ska leda (namn) till frälsning, att du drar honom/henne till Jesus (Joh. 12:32) genom din helige Ande, och ger honom/henne insikt om synd och om sanningen (Rom. 3:20;1 Tim 2:4;2 Tim. 2:25), överbevisan om synd, rättfärdighet och dom (Joh. 16:8). Jag ber att han/hon ska få ha ett mottagligt hjärta för ditt ord, att det får falla i god jord, tas emot, och bära god frukt (klicka här). Jag ber att du ger honom/henne omvändelse, så att han/hon nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara (2 Tim 2:25-26) och att du öppnar deras förblindade sinnen, så att de ser ljuset som strålar ut från evangeliet (2 Kor. 4:4).
Jag ber att han/hon ska få tid för omvändelse, efter din nåd och barmhärtighet. Jag ber även att du sänder ut arbetare till din skörd (Luk. 10:2). I Herren Jesu Kristi namn (Joh. 14:13) ber jag, Amen.

Andra verser: klicka här.

Jag brukar inte be exakt så som jag skrev ovan, men ungefär. Sedan brukar jag lägga till en del saker som jag inte vet om ALLT det finns bibliskt stöd för, men som jag inte heller tror är obibliskt (d.v.s att det inte säger EMOT Bibeln):

Jag ber att Fadern sänder stridsänglar, skyddsänglar och tjänsteänglar att strida för dem och vara runt dem. 

– Jag ber att de ska få (att Gud ger dem) en andlig hunger och törst efter Guds ord, efter Jesus. (T.ex. om någon verkar vara dragen av Gud, eller särskilt muslimer (eller typ hinduer, eller människor i ockultism o.s.v.) som är i fasta och bön, då är detta bra att be).

– Om jag vet och/eller tror att någon är dragen av Gud, eller liknande, brukar jag även be att de skall söka Herren av hela sitt hjärta (Jer. 29:13)

– Jag ber att Jesus ska möta dem, och uppenbara sig för dem. Det jag har i tanken då är antingen genom dröm/syn eller på annat sätt, t.ex. genom den helige Andes uppenbarelse för dem.

– Om du bett för någon ofrälst en längre tid, som du redan delat evangeliet med, så kan du be att Gud sänder någon att ‘vattna’ (1 Kor. 3:6-9).

När man ber för missions- eller evangelisationsinsatser, ett land, eller liknande, kan man be t.ex.: 

Jag ber att ditt ord får ha framgång genom din kraft och bekräftas med under & tecken, tas emot, och bära god frukt (namn på land/ställe), genom (namn på missionär/evangelist eller liknande) och att ditt ord får spridas, för att ditt rike ska utbredas och ditt namn ska bli förhärligat, och så att själar blir frälsta. I Herren Jesu Kristi namn, Amen.

Baserat på (en del): klicka här, samt en del verser jag redan länkat till/citerat ovan.

 

Om att planera ditt Peniel – Vance Havner (andakt)

Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom ända till dess morgonrodnaden kom.” 1 Mosebok 32:24

Det är inte någon föredragen semester plats, där inställningen verkar perfekt, som vi har vår bästa säsong med Herren. Vi finner inte våra Betel där vi laddar upp våra andliga batterier i någon idealisk tillflyktsort. Det var i desperat ensamhet vid Jabbok som Jakob mötte Herren och fick makt med Gud och människor. På baksidan av öknen kom Moses till Guds berg. Det var i det året då Kung Ussia dog, som Jesaja såg Herren. Glöm inte att Johannes skrev Uppenbarelseboken på Patmos, att En Kristens Resa kom från Bedfords fängelse, och att dyrbara psalmer kom från Fanny Crosbys blindhet.

Vår utsökta konst och litteratur kom ut ur fattigdom och lidande, och Gud gör sitt bästa verk i oss när det oftast verkar som att tiden och platsen är de mest ogynnsamma. Vi lär inte känna de djupare tingen genom att gunga på verandan eller någon lat rastplats, och smuttar saft, läser en novel.

Du kan inte ställa scenen och ordna utsikten och sedan arbeta upp den erfarenhet du behöver-ha den gjord för beställning. Anden verkar inte på det sättet. ”Vinden blåser vart den vill.” Det kan vara den mest osannolika och på den mörkaste dagen när du är ”lämnad ensam” som Gud kommer ner för att brottas till morgonrodnaden.

Skillnader mellan slavar och tjänare

Det grekiska ordet δοῦλος (Doulos) var medvetet översatt felaktig till ‘Tjänare’ i stället för dess korrekta översättning ‘SLAV’ av de som tryckte Geneva Bibeln som kom 51 år före King James Bibel. Detta var Bibeln som de Engelska Puritanerna tog med sig till det Kontinentala Amerika för att nå den nya världen med Guds ord. Vid den tiden så var ordet ‘Slav’ högst motbjudande i Amerika när mänsklig slavhandel var vanligt i Amerika. Som ett resultat av detta så bestämde de sig för att medvetet ändra meningen och trycka ordet ‘Tjänare’ i stället för ‘Slav’, i tro att detta skulle göra det enklare för den nya världen att ta emot evangeliet.

Apostlarna kallade sig själva för slavar: (2 Petrus 1:1) ”Från Simeon Petrus, Jesu Kristi slav och apostel…”, (Rom 1:1) ”Från Paulus, Kristi Jesu slav…”, (Jakob 1:1) ”Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi slav…”

Missförstå mig inte nu. Jesus talade också om att vara en tjänare (används ofta ett annat grekiskt ord då), så jag menar inte att man inte också är en tjänare som kristen, men inte på sådant sätt att de går emot vad Bibeln säger om vår roll som slav o.s.v.

Kolla på skillnaden mellan den KORREKTA och den FELAKTIGA översättningen:

1. EN SLAV är köpt med ett pris – men INTE en TJÄNARE.

1 Korintier 6:20Ty ni är köpta med ett pris: förhärliga därför Gud i er kropp och i er ande vilka tillhör Gud.

1 Korintier 7:23Ni är köpta med ett pris; var inte slavar under människor.”

Dessa uttryck visar på att det handlar om att man är köpt för att vara en Guds slav, till skillnad från att vara slav under människor vilket 1 Kor 7:23 talar om, och att genom att i stället tillhöra Gud, och därmed endast vara hans slav (1 Kor 6:20).

2. EN SLAV ägs utav sin mästare – men INTE en TJÄNARE.

Som vi ser i verserna ovan så står det att vi är köpta – alltså ägs vi utav Gud då.
Efesier 6:6 ”Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja.”

1 Korintier 7:22 ”…den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav.

3. EN SLAV är sin ägares egendom, tillgång och arvedel – men INTE en TJÄNARE.

Se verserna ovan.

Romarbrevet 6:19 ”…liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.”

Våra lemmar ska alltid vara tillgängliga och villiga att tjäna Herren. Vi tillhör inte oss själva längre – vi har ingen rättighet att leva för oss själva. 1 Korintier 6:19Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?

2 Korintier 5:15 ”…han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

Eftersom Jesus dog för oss, så är vi skyldiga att leva för honom, och vi tillhör honom. Men nyckeln till att kunna göra detta står i versen innan ”Ty kristi kärlek driver [alt. Övers. tvingar] oss…”

4. EN SLAV kan INTE tjäna två mästare – men en TJÄNARE kan.

Matteus 4:10
”…det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.

Mattteus 6:24Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”

Romarbrevet 6:16 ”Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?”

5. EN SLAV kan inte förhandla med sin mästare – men en TJÄNARE kan. D.v.s en tjänare arbetar för lön.

Nu är det ju inte så att kristna inte får någon lön (om man nu kan kalla det för ‘lön’), men vi arbetar inte för att få lön, utan vi tjänar Gud under alla förhållanden. 2 Korintier 6:4 ”under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet,under lidanden, nöd och ångest,”

6. EN SLAV kan inte avsluta sin tjänst för resten av sitt liv – men en TJÄNARE kan göra det närsomhelst.

7. EN SLAV bor i sin mästares hus i hela sitt liv – men INTE en TJÄNARE.